Trasig men lycklig ändå

Mitt foto
Ett trasigt barn, en ung och stolt mamma som är född 87! 4 graviditeter varav en visade sig vara en x graviditet april 2012 =(, 2 barn födda 04 och 09 och nu väntar vi en liten igen beräknad till april 2013. Jag är en ärlig människa, en vän med stort hjärta, en ung kvinna som försöker vända allt ont och jobbigt som varit till lycka och visdom! En blogg om mej mitt liv, mina underbara barn, min vardag med och utan motgångar, lycka o sorg vartannat....

onsdag 20 mars 2013

känner mej väldigt nere...

Ja en normal graviditet hade väl man kunnat få ha?! Izak va man sjuk (havandeskapsförgitning), Alizza låg man på gränsen till o få det så man gikc o va rädd hela tiden och nu så har jag ett förstort barn som inte verkar vilja komma ut. Känner mej ganska så nere, känner mej ensam för det mesta just nu. Sambon jobbar natt o sover på dagarna. Känner mej ganska så ensam i min graviditet denna gången :/ som igår inte hade jag räknat med att ultraljudet skulle blitt bättre men inte heller att man skulle få 3 täta besök inbokade inom den närmsta veckan för o reta på naturlig väg så det ska komma igång. Så kul va det inte igår, ganska så ångestladdat blev det med då ja inte visste vilken läkare ja skulle få träffa. Hade jag träffat nån av dom idioter somm tog bort barnet och äggstoclken för snart ett år sen så vet ja inte va jag hade gjort. Jag hade nog exploderat. Tur ja hade Michaela med mej så man slapp vara själv. Efter läkar besöket så kommer jag ut o ser då ett ungt par som sitter i väntrummet. Hon började gråta när hon såg mej, jag började gråta för ja förstog att nått va fel. Kände mej så hemsk som kommer med en stor mage medans hon satt o höll för den lilla kula hon knappt hade. Dom hade åkt in för smärtor och blivit skickade från förlossningen till spec mödra så jag hoppas, önskar att allt va bra med deras lilla liv. Men jisses va jobbigt det va, vilken skuld jag kände. Vad säger man? vad gör man i sånna lägen? fy faan rent ut sagt... borde faktiskt vara skilda väntrum för sånt... Ne som sagt nu hoppas jag bebis vill komma ut för igår vägde den 3700g och jag är i v37+ så läkaren sa nu iaf att jag absolut inte ska behöva gå över tiden, MEN att sätta igång en förlossning med ett stort barn inte är så bra heller då man inte får samma värkarbete... Känner mej jätte ledsen och jätte fundersam över detta, oroad hur ska detta gå? kommer dom få klippa upp mej de sista? blir det snitt? jag har nog aldrig tänk så mkt på en förlossning som ja gör med denna. Tänk om allt bara kunde få flyta nån gång? lilla älskade unge kan du inte bara komma ut?!

Inga kommentarer: