Det händer grejjer!

Allt känns så skönt, alla förstår och alla lyssnar! Nu är vi på rätt väg! Sonen kommer hem från skolan med ett leende och är glad! Berättar själv om dagen som vartit och ja allt känns så mycket bättre. Skolan ska börja med bilstöd, belöningar osv! detta känns så skönt! trots att detta är helt nytt för oss så tror jag detta är biljetten till en son som mår så mycket bättre! Tummen upp för skolan just nu =) Samtidigt som allt blir allt tydligare med. Utbrottt, uppkäftighet, frustrerande stön o skrik och trots, japp nu kommer allt som aldrig funnits innan. Känslor och tårar, ilska och skratt vartannat. Det händer mycket just nu och här hemma är det ofta vi känner och tänker HMM HUR GÖR VI NU. Det bubblar av känslor. Samtidigt som jag är glad för att ja kan se hur Izak mår och känner så är det skit jobbigt för detta är ju helt nytt. Som tex i går då stog han o skrattade trots att vi bad han sluta, han fortsatte o fortsatte sen kom den där lilla tonen av att sanrt börjar jag gråta men han fortsatte skratta sen övergick det till osäkert skratt. Han fortsatte och jag ifrågasatte, frågade varför han skrattar när det låter som han vill gråta. Pang sa det i dörren sen gick han till skolan. Ja vad gör man? trots att man har 3 barn så vet jag ärligt inte hur jag ska bete mej i dessa situationer. Tycker så synd om honom som själv inte förstår sina känslor. För detta måste ju avra jätte konstigt för honom när allt kommer på en gång. Man går lixom o längtar efter det där samtalet från BUP, för det är tydligt att vi behöver hjälp och handledning i detta här. Man vill ju göra rätt! I dag skulle skolan svara skolinspektionen så jag önskar o hoppas att man snart får ta del av vad skolan svarat på anmälan. I går på idrotten hände det faktiskt ännu en sak dock inte lika allvarlig men nu fick jag både lapp och sms om det! Känns skönt! Jag hoppas att allt kommer rulla så bra som det gör nu! Allt för dej min älskade son! Tydligen så har tidningarna fått nys om anmälan med!

Bild på Izaks läpp efter idrotten när han kom hem!

detta är skadan som det stog om i tidningen, som ni ser är det inga små jack....

kolla hans läpp och detta var flera dagar efter det hänt =( Och än i dag syns det och han har som en kula i läppen...

Mötet med skolan och allt som hänt sen dess!

Mötet med skolan gick jätte bra, allt känns så skönt. Rektorn tom erkände att hon inte fattat att det va så pass allvarligt som det är och jag tror och hoppas alla förstog mej och min oro kring Izak och hans självförtroende som bara måste upp. Nu ska alla samarbeta, vi skall träffas alla o prata, dela med oss och hjälpa varandra! Ja som sagt detta känns jätte skönt detta. Men en fråga som rann ur sanden som egentligen va bland de viktigaste var ju hur hanterar vi allt? ska vi prata med klassen och föräldrar eller hur gör man? Jag har inte en pratat med Izak än för ärligt talat hur gör man? vad säger man? Hur säger man till sitt barn att han har en funktionsnedsättning men vad vet jag inte. Usch blir helt gråt färdig av bara tanken... Satt och tittade på ur :s program ORKA fanns många bra avsnitt där, tanken slog mej att vi skulle titta på alla här hemma och se om han själv reflekterar över något! tror det kan va ett bra sätt o få redan på hur pass medveten han är och är det inte så att han säger nått så tror jag att det får pratas tyst om ett tag till så får bup ta den biten för jag som mamma med alla känslor kan nog inte få ur mej allt rätt... Tunga dagar och veckor är nog bara förnamnet. Känns som sorgarbetet börjat. Jag sörjer, fast vad sörjer jag? Jag känner mej arg, arg på mej själv för jag under alla år förnekat. Känner mej frustrerad över att alla gjort så mycket fel, frustrerad och arg över allt sonen fått gå igenom. Känner mej som världens hemskaste mamma just nu, tanken och bara lämna och stänga dörren kommer ofta. Trötthet och sorg och ilska i vartannat. Frågan varför just jag? varför just vi? den kommer ofta. Sorgen över att alltid behöva känna sig själv i allt tränger på mej hela tiden. Jag är en öppen person, jag pratar mycket men vart är alla när man väl behöver dom? jag river, jag slåss, jag blickar bakåt för o kunna blicka framåt men jag är så jävla ensam... Allt detta som varit de sista har faktiskt knäckt mej mer eller mindre. Peter läste igenom alla papper här en dag, han visste knappt va hans kulle säga. Tänk då vad jag bärt på ensam så länge. Och mitt i allt detta så åkte barnen på vattkoppor och peter har jobbat som en tok. Jag kan säga rätt ut att jag är slut. Psyket orkar inte mycket mer. I dag skulle bli en mysig dag med utflyck till Lidköping! träffa peters farmor och delar av släkten MEN dewin skrek hela vägen dit och när vi väl va där dög knappt något, han sov väl totalt 30 min av 3 timmar som vi väl var där. Hemvägen skrek han hela vägen med. Huvudet känns som de ska sprängas lixom... fyy vilken hemsk bilresa, och ungen som brukar älska o åka bil :/ tur resten av barnen va nöjda o glada iaf! Nu sitter jag här i Izaks rum och lyssnar på avslappningsmusik, det har vi börjat spela för han varje kväll och han älskar det. Fast just i kväll var han ledsen och rädd. Youtube är bra men finna mycket skit där med, han har sett en läskig gubbe så han satt här o grät för han va rädd o lägga sig... Så ja här sitter jag med alla tankar o tänkte ja bloggar väl lite då! Ventilerar lite granna! Och till denna musik va det helt underbart, vad mycket man känner! ingen som ser o ingen som hör bara jag och mina tankar... Alla sover tom Izak tror ja och ja det är väl dags för mej med o få lite sömn... eller inte där började den lille skrika igen... jaja får la se hur naten blir då... ha en toppen lördag! kram allihopa

Super nervös.

Japp nu har jag gjort vad jag kunnat, vi har vart på bup, skolinspektionen har tagit upp en anmälan och skolan vet. I dag ska vi ha möte med skolan och berörd presonal. Känner mej lite små nervös MEN detta är för Izaks skull, det är för han ska få en anpassad skolgång och för o stärka honom! Allt för dej mitt barn! 1 års väntetid på bup men arbetet kring Izak är redan igång, hade ett 2 timmar långt möte. Va skönt det var o bara få prata, bara få häva ur sig allt man bärt på o funderat på..Även om det är långt till målet så känner jag redan nu att bollen redan rullar! Den känslan är såå skön, känns som om jag tappat en hel ryggsäck med sten. Ja och mötet då, det är ju sorgligt att det ska behövas en anmälan innan det händer nått. Men jag ska försöka se allt som händer positivt from nu bättre sent än aldrig är väl så man får tänka. Försöker lägga all ilska och all sorg åt sidan för idag, ny tag och nya krafter! Izak kom hem i går från skolan o va jätte glad, mamma jag har gjort läsläxan på datorn och det var jätte lätt och jätte kul! Tror ni jag tänkte då? jo jag tänkte faktiskt hej o hå nu brinner det nog i röven på dom haha ne men det kändes skönt att dom börjar ge han den hjälp han behöver och anpassar skolgången efter Izak. Och han engelskaläxa var i bilder och inte bara text! UNDERBART även om just engelska är såå som han verkligen är jätte duktig på så ska nog detta bli så jävla bra! För första gången så känner jag att det kanske ordnar sig nu! Skönt... Och nu till Dewin och Alizza! vattkoppor kan vi bocka av där herregud vart instängd i snart 3 veckor ju men skönt för nu blir de inge mer sånt i detta hus. Natten till idag så började även den lille o krypa så nu är det fart o huset =) annars så är det hämta o lämna och ja den där vanliga vardagen ni vet ;) dock består väl mycket av papper, papper och papper just nu! men men tur man har tiden. Ork och tårar är bara o lägga åt sidan för det finns inte utrymme för det just nu, men det lär väl komma en dag, kanske en vacker dag! Vem vet.... Fast jag är för många den som fixar allt så kan nog skalet vara väldigt hårt i bland, men jag är väldigt uppriven inombords... Updaterar mer efter mötet i kväll =) Ha en toppen dag!