Känner mej lite lugnare idag...

I dag är allt liite bättre, all ilska har lagt sig iaf. Men frågan står ju fortfarande kvar vad ska göras och inte göras? tips, råd mottages gärna!!!

JÄVLA NÖTTER

Ne nu undrar jag verkligen hur fasen det kan få gå till såhär... Måndag o Tisadg har Izak haft med sig sällskap till skolan, en person som ligger mej väldigt nära hjärtat och funnits och stöttat väldigt mycket. Jag ville att hon skulle ge sin bild av skolsituatione, bara vara och bara ta in... En mamma med i klassen så blir ju alla änglar eller hur? Mailade rektorn som ja ännu inte träffat i måndags, ett långt mail fullt med besvikelser och oror kring skolans agerande. 2 timmar senare ringer Izaks lärare upp och vi har ett mycket givande samtal, det kändes skönt. MEN det ajg undrar över är hur fasen dom tror att jag vill kalla till ett föräldramöte om min son. FÖR HÅLL I ER MEN DET ÄR DET SOM DOM TROTT, ETT HELT JÄVLA MÖTE BARA FÖR O BERÄTTA HUR IZAK ÄR. Alltså ja trodde ja skulle smälla av... DET ÄR INTE BARA MIN SON SOM ÄR ETT "PROBLEM" I KLASSEN. Alltså pedagoiskt skit va? jag fattar inte, tror dom jag violl stjälpa min son ist för o hjälpa. Min tanka va ett möte kring situationen i klassen, att vissa har det kämpigare än anfddra. Att vissa har speciella behov och att man kankse inte alltid tjatar på dom barnen lika mycket utan låter vissa "små" saker bara var för man vet att det är okontrollerat... Nu ikväll ringde rektorn upp mej som dessutom lovade o ringa mej i måndags, bra 1:a intryck man fick. Hon menade på att klassen har en resurs. Hmm hela skolgången fram tills denna termin starta har det inte funnits TROTS att jag tjatat om detta för min sons skull. Nu vid terminstart så började ett barn med speciella behov i klassen, dvs den resursen är för det barnet. Eller tänker jag fel? för innan när man bett om det har det ju vartr helt omöjligt. Ne nu kokar jag. Rektorn frågade mej även om ja själv vart med i klassen... Öhhh ne de har jag inte för vad hjälper det? och för de andra så har jag 2 barn till varav de ena nyss gått från dagmamma till dagis... Snart så säger jag fuck you all och löser detta på mitt sätt, för jag är så jävla trött på detta. Jag trodde ju dessutom att situationen med 2 barn i klassen va ohållbar men nu skulle vi höras om ett par veckor igen?! HALLÅ ELLER? behövde ventilera igen.....

Jag har alltid vetat, dock har jag bara lagt fram det på ett annat vis...

Just nu är livet en enda röra som består av kaos, tårar, ilska, frustration och sorg. Jag har alltid själv sagt orden, dock inte kunnat sätta fingret direkt på vad det är och även nån slags förnekelse har nog alltid funnits där, men allt börjar klarna mer o mer. Det har alltid funnits problem, små och stora. Men det har alltid funnits nån slags hjälp, eller nått hjälpmedel o ta till. Men nu är vi intrycka i ett hörn och helt jävla ärligt så har jag inte en jävla aning om vad som hånda skall. Ännu en utredning är på gång, men tills dess? Jag har INGEN att luta mej på som kan hjälpa mej eller ge mej svar på mina frågor. Hjälp men jag tror mitt barn har nått slags handikapp.... Och vet ni vad de värsta är? Han själv börjar bli medveten om att nått är fel. Han har så låg självkänsla, han mår så dåligt för han inte kan prestrera... Han säger själv: jag kan ingenting. Det skär i mej o se honom kämpa, kämpa för o kunna, för o känna, kämpa för o förstå, kämpa för o vara en i mängden... Vi mår dåligt för vi vet inte hur vi ska hjälpa. Hur länge ska man orka vara stark, och hur länge ska man behöva kämpa för o få den hjälp han behöver? Redan i fklassen fick skolan klara intruktioner om izak o hans situation. Förebygga vad det stora nyckelordet för izaks skolgång skulle bli så bra som möjligt. Och än i dag så ringer lärarna hem o berättar va izak har gjort, hur dumt han betett sig... Vad ska jag som mamma göra när jag inte är med? Om du nu skulle förbebyggt så skulle dumma saker inte hända. Men det finns ingen där, ingen som kan dra i hans trådar innan han gör nått dumt. Innan han gör nått utan o tänka sig för, vilket händer hela tiden. Han bara gör, tänka först o agera sen det finns inte. Om han hade haft de stöd han behöver i skolan så hade "dumma" saker aldrig hänt. Tänk alla gånger han fått skäll fast han faktiskt helt ärligt inte kan förstå att han gjort fel eller gjort nått dumt. Just för att han bara gör... Jag är så trött på o se hur skaer som inte får hända händer hela tiden. Jag är så frustrerad över att jag måste hela tiden ligga i, tjata, påminna, trycka på... Fyyy behövde verkligen bara skriva av mej... För vet ni vad? Jag mår så jävla dåligt över detta så ni anar inte. Är det nån gång ha skulle kunna falla så är det nog nu. Va på utvecklingssamtal där det framkom att 2 barn i klassen har blitt extra utsatta som dom kallar de, dom mådde dåligt och hade även berättat det hemma. Ja de hade gått så långt så det var dags o prata med föräldrarna. Hur kan det för det första gå så långt? Vi fick fråga om vi själva ville göra det eller om vi ville skolan skulle ta hand om de. Vi ville tänka över det blev vårat svar. Och vi kom fram till att varför bara prata med 2 av barnens föräldrar när det i morgon kan va ett nytt barn som blir ledset. Vi bad skolan ta ett föräldra möte med alla föräldrar i klassen och berätta situationen. Fick då svaret att dom skulle skicka hem ett brev,ETT JÄVLA BREV?! Hur fan tänker dom? Ett brev som lämnar frågor, misstankar, spekulationer osv osv HALLÅ DET ÄR MITT BARN DET HANDLAR OM... Skrev tillbaka att nej nej det va inte så vi ville ha det. Förkädramöte där ni och SPEC pedagog berättar om hur det är och vad som hända skall osv. Sen att föräldrarna pratar med barnen när dom kommer hem och dagen efter att ni pratar om det med barnen i klassen innan min son kommer till skolan. Men nu vill skolan att vi ska vara med och att informationen skall komma från oss. OCH HUR FAN TÄNKER DOM DÄR? ÄR VI MED I SKOLAN OCH SER VAD SOM HÅNDER O SKER DÄR? Ska vi stå med gråten i halsen och berätta hur dåligt han mår och vi mår för alla tror han e elak och gör dumma saker för han tycker de e roligt? ne fy fan säger ja bara. Bägaren har lixom runnit över. Vart fan ska ja vända mej???? Nu blev detta väldigt öpppet men ja va bara tvungen o få ventilera av mej jag med.....