Igångsättningen och förlossningen!

Gick ju inte alls som planerat, kom in den 27/3 blev undersökt och inskriven. Pratade om pinvärkar, långdragenhet mm mm fick välja själv hur ja ville göra! Jag valde o stanna och bli igångsatt! Sagt o gjort, nu va vi förväntansfulla! första värkarna började väl ca 2 timmar efetr första gelén va lagd. Vi gick ut o fikande, satte oss i solen och tillbaka till rummet. Värkarna va täta och ganska så smärtsamma emellanåt men ja ville inte ha nån smärtlindring då ja visset att detta är ju bara början... Tyvärr så ville inte Dewin som sonen nu heter komm ut och kroppen jobbade inte på samma sätt som vi ville. Så dom valde att stanna upp mina värkar på kvällen med bricanyl sen fick jag en morfin spruta och en insomningstablett. KUL NOT... Vaknade på natten med världens jävla ångest, visste inte vad ja skulle göra, hade sån hjärtklappning och va yr av morfinet... Tog mej till toan o tillbaka sen låg ja o kramade peters arm hela natten... Vaknde på morgonen med världens tycka synd om mej känsla, så fort nån sa nått så bölade jag. Usch va hemskt det va. Fick sov en stund till sen körde vi på igen med ny gel. kl 11 la dom första och det dröjde nog inte mer än 20 min innan värkarna kom, upp o gå, upp o ner i sängen, andas. Vi kämpade på ny bedömning kl 17 som visade att ja knappt va öppen och tappen inte va utplånad så ny gel blev det. Nu va värkarna ännu värre men ja kämpade på o tänkte det är inte säkert de hänt nått så andas emma andas! Nu började man sakna barnen och fundera på hur allt ska gå :/ kvällen avslutades med ny dos morfin och briccanyl. Avböjde bestämt insomningstabletten... En dusch och mkt funderingar kring hur detta skall bli :/ sen la vi oss, ja med tankar på hemgång i morgon lixom i morgon är det ju långfredag.... kunde väl sova någorlunda låg iaf o bestämde mej innan ja somnar att i morgon ska ja gå upp med ett leende på läpparna o va glad oavsett va! gick iaf upp före peter, va hungrig så ja gick ut o plocka frukost och lät honom sova! strax innan ronden kom så väckte jag honom! frukost och kaffe! Sen hände det som ja absolut inte trodde skulle hända! Barnmorskan som hade hand om mej kom in o sa att idag blir det bebis! Vi ska ta dina hinnor idag så nu ska vi flytta in i en förlossningssal! SHIT tänkte jag o tittade på peter som såg lika chockad ut han haha! Älskling i dag får vi bebis! Så vi bytte rum direkt! Kan säga att jua va ganska nervös men samtidigt så kändes det skönt! Eftersom han inte låg fixerad och vi hade svårt med o hitta hjärtljuden o valde men nu o sätta elektrod direkt på han huvud så dom fick kalla en läkare så fick trycka ner min mage samtidigt som hon skulle sätta elektronen! 2 försök krävdes det sen sa det bara poff och ja eftersom hon inte tog hinnorna innan så kan ni ju gissa vad som hände. Kan säga att hon vart blöt haha. Alla skrattade åt detta! Ni kan ju tänka er vilken fart de va på vattnet då ja hade en karl hängades på magen med haha! Ja och när vattnet väl gått så hade den lille fixerat sig! va väl öppen ca 3 cm när dom satte igång mej kl 10... Värkstimulerande dropp som dom ökade varje 30 min. Nu gick de undan med värkar... Jisses tror kla va runt 15 iaf när ja bad om lustgasen. Värkarna va såå kraftiga och ja va väl ganska trött med EFTER 3 DAGARS VÄRKARBETE. Runt 18 tiden upplevde jag krystvärkar men ne det va det inte sa dom, nu började det även pratas om nån kant som va i vägen :/ ja va ganska trött och ganska borta av lustgasen då värkarna va intensiva och emellanåt täta och andra stunden oregelbundna. Men runt 19 tiden iaf så va det dags! Han ville ut! Jag vet att ja tog i för kung o fosterland, kände hur han va på väg ut sen minns ja bara svagt att dom sa nu måste hon väl få n värk... Tydligen så hade han huvudet utanför och jag fick inga värkar. Sen skrek nån ta i försök. O det gjorde jag men det gick ju inte. Sen drog dom på droppet och jag fick världens värk och han kom ut. Ja sätter mej upp överlycklig och tittar ner, ser då en gansak blå liten bebis liggandes där, som inte skriker. Nästa stund så ser ja barnmorksan klippa navelsträngen då frågar ja peter: MEN SKA INTE DU KLIPPA NAVELSTRÄNGEN? Sen fattar jag... Nästa sekund är rummet tomt, bara jag och en bm kvar VART FAN ÄR MITT BARN? VAD HÄNDER? HUR MÅR BEBISEN? hon svara lugnt: jag vet inte mer än du, ta det lugnt det kommer gå bra! känner du att du ha nån krystvärk på gång?! Krystade ut den där moderkakan o drog i mej lustgas som aldrig förr nu dör ja tänkte jag. Nu har ja förlorat mitt andra barn, VA FAN HÄNDER? hon pratde om att det inte behövde sys nått, att ja klarat mej bra, moderkakan va skit stor men herregud jag ville ju bara evta vart mitt barn va. Sen tror jag att ja somnade till. 20 min senare så kom dom in o la en blå nästan svart liten gosse på mej, peter jom då med. Fy fan dom längsta 20 minuterna i hela mitt liv. Jag vågade knappt röra honom, ta på honom. Sen började ja väl slappna av. Jag hoppade i hela kroppen, usch ja frös, va chockad och kände lyckan samtidigt. Han lever vi hade klarat det här! En pojke på 4030g och 52 cm blev den den 29/3 kl 19:23 Och som vanligt med ammning när det gäller mej så tar det ett par dagar, så vi fick inte åka hem förrens på söndagen! Lördag åkte peter hem, Izak o Alizza saknade ju oss! Inte hade vi trott att det skulle ta sån tid som det gjorde... Lördag kom iaf peter, Izak, Alizza och farmor o hälsade på mej! Ni skulle sett lyckan i Alizzas ansikte när hon såg sin lillebror! Men sorgen när hon skulle hem o hon sa jag saknar dej mamma o började gråta va hemskt... Usch ja ville hem. Izak hade mest praktiska frågor om bebisen haha typ ska han kolla på tv med oss på fredagsmyset? äta godis mm mm haha goa unge! Söndag fick vi åka hem trots att Dewin gått ner lite i vikt men ja kämade på med ammninge här hemma in på Tisdagen igen då visade det sig att han gått ner ännu mer och blilirubin värdet (gulsot) stigit. Han va rätt gul så nu va det hem pumpa och amma... Så det höll ja väl på med i 2 dagar sen så vände det! va iaf en lång vecka hemma med 3 besök i borås... Men nu så tror/hoppas jag allt ska va bra! Hade hembesök av bvc i början av april. Och jag fick faktiskt ringa henne idag för hon hade glömt mej... För många barn som fötts nu fick ja som ursäkt så 17 dagar går det mellan vägningarna :/ bara hoppas han gått upp! Lyckan är total, 3 underbara barn! lever på lyckorus =) Mer update kommer snart!