Mycket har hänt sen sist men ändå står tiden stilla, eller ja iaf för mej. Ringde gyn mottagningen för ja kan säga att ja börjar känna mej liite pressad inför att börja jobba den 1:a maj. Jag är fortfarande full av frågor. Frågor som ja fick hjälp med av gyn, eller ja kan man kalla det för hjälp? Hon ja pratade med först va super trevlig och tyckte de va konstigt att ja va så full av frågor, att ja inte fått hjälp med kurator mm. Har heller inte fått mina journaler, så hon försökte hjälpa mej lite. Hjälp? ja kallar det nog mer förvirra mej. Fick veta att det som satt på min äggledare va ca 4cm stort hmm 4cm? då skulle ja alltså vart i vecka 11? men enligt mens vecka 6? vad var det dom tog bort? enligt journalerna så tog dom bara bort höger äggledare WHAT? läkaren som skrev ut mej och skrev min sjukskrivning sa äggstock och äggledare... Hon tyckte detta var jätte konstigt så hon bad en av läkarna som ja träffat ringa upp mej. Dimetrus?! stavning?! ringde iaf upp mej, tyckte det var konstogt att ja hade så många frågor. Han hävdade att han träffat mej efetr operationen och berättat att jag har höger äggstock kvar, jag hävdar att han har fel. Ja säger även att han kollega sagt att dom tatt bort allt på höger sida, då säger idioten att det inte heller stämmer att det var han som hälsade på mej och berättade GAHHH ja blir tokig. Har ja minnesluckor eller va fan händer? Om nu dimetrus träffade mej samma dag ja åkte hem, varför skrev då en ahmed sjukskrivningen? tor ni ja känner mej tryggare och har lättare o gå vidare nu? Nu är man ju bara mer fundersam över vad man har kvar där inne och inte. Men va fan spelar det för roll, här bli ju inga fler barn ändå.
JAG KÄNNER MEJ ARG,LEDSEN,BITTER,OSÄKER,ÅNGESTFULL,SÅRAD,FÖRNEDRAD,LURAD,BLOTTAD UCH FINNS MÅNGA ORD PÅ ALLT JA KÄNNER JUST NU....
Så eftersom ja känner att ja inte kan lita på dom i borås så har ja ringt min vårdcentral nu, för jag behöver hjälp, hjälp o bearbeta. Alltså inget menat mot alla runt omkring nu MEN detta är ingen skit sak, detta är inget man glömmer eller stoppar under ett lock, är såå fruktansvärt besviken på en del människor i mitt liv just nu som inte ens kan lyfta telefonen eller skicka ett sms o fråga hur man mår... Eller bara dyka upp så man får ett bryt i tankarna. Såå fruktansvärt ledsen känner ja mej över detta...
Tanken kring ett liv utan fler barn har väl börjat landa, jag har väl inget annat val än o bara acceptera även om ja tycker att valet som blev är egoistiskt...
Träning och operation, känns som bortblåst jag har ju redan valt bort det... Vem bryr sig om en äcklig jävla mage nu?
Ja sen är det väl så att när det händer nått så kommer det 1000 saker till.
Jobb: hon ja jobbar åt ska byta bolag får ja jobba kvar? sist in lixom?! och sjukskriven...
Peter ska börja jobba natt- positivt för ekonomin men för oss?
Izak: skolan- Orkar jag? möte nästa vecka
Farmor: Fick sms o otrevligt samtal här i kväll. Hon ska flytta till Surahammar
Alltså helt ärligt, är man frisk om man flyttar en halv dement människa 40 mil för hon vill hem? hallå eller alla gamla o dementa vill ju hem :/ jaja jag och systar ska tillbringa sisat dgaen med henne nu nästa vecka för det kommer bli sista gången iaf jag träffar henne. Tro mej släkten är värst och hittar du en värre släkt än min så hojjta till så man har nån o prata med....
Sitter här nu o skriver för tankarna bara surrar i huvvet, ja kan inte sova. Det kryper i kroppen på mej... Och jag ahr ont med för den delen... Typ ägglossning eller nått, läkning där inne kanske men fan det gör ont i dag... Känner mej mycket upprörd över både sms o samtal i från min så kallade farbror. och faster med för den delen...
Vart i Ullarde med Elin idag, mysigt o träffas, blir ju inte så ofta men man får väl vara glad för det lilla... Blev billigt på G-kås i dag! Handlade inget onödigt faktiskt...
Izak har fått en ny cykel idag, tror ni ha e stolt. Disco för honom i morogn och kalas på lördag! Kul!
Jag ska på möte med soc i morgon sen är det dax för liten o komma o hälsa på över helgen! Ska bli skönt med en liten frisk fläkt i hemmet som sprider glädje och får en på andra tankar!
Hade en disskusion med peter nu när vi skulle sova...
Är det så att det är ja som sätter mej själv i alla sitsar ja hamnar i? är det mej det är fel på? helt ärligt så börjar ja faktiskt undra... Vad kan ja göra för att slippa alla dessa jävla problem? hjälp mej, nån som kan? nån som har svaret? VAD GÖR JAG FÖR FEL?
VAD KOMMER HÄRNÄST? sen börjar hjärnan spinna vidare på värre saker än de som hänt nu...
och fyy vilka hemska tankar som kommer upp, jag klara nog inte så mycket mer hemska saker i livet än de som redan vart....
Trodde jag skulle kunna skriva idag att det är första dagen utan tårar men näää, ja har gråtit i dag med. Kommer nog deppa ihop totalt snart om livet fortsätter utsätta mej för allt detta.
Trasig men lycklig ändå
- Emma
- Ett trasigt barn, en ung och stolt mamma som är född 87! 4 graviditeter varav en visade sig vara en x graviditet april 2012 =(, 2 barn födda 04 och 09 och nu väntar vi en liten igen beräknad till april 2013. Jag är en ärlig människa, en vän med stort hjärta, en ung kvinna som försöker vända allt ont och jobbigt som varit till lycka och visdom! En blogg om mej mitt liv, mina underbara barn, min vardag med och utan motgångar, lycka o sorg vartannat....
2 kommentarer:
Självklart satte du dig inte i sitsen med utomkvedet. Det gjorde du inte.
Men i andra fall så sätter du dig själv indirekt i sådana situationer. I situationer där du är utsatt eller där du hjälper någon annan trots att det kommer få dig att bli psykiskt/fysiskt trött eller må dåligt.
"Att ta mycket skit" av någon är också något som är typiskt sådana som oss. Därför är det bra att du har hittat en snäll pojkvän för du hade lika gärna kunnat bli "En kvinna som älskar för mycket." Om du googlar det förstår du mer :)
Varför hamnar du i utsatta situationer. För att det var så du växte upp. Utsatt. För att det är en känsla du känner igen. På så sätt är det en trygghet.
Jag har kommenterat här tidigare och på ett sätt är vi väldigt lika du och jag. Glöm inte att klippa banden med alla som suger energi. Umgås bara med folk som får DIG att må bra.
Ta hand om dig och familjen! <3
Innan trodde jag verkligen på ödet, men nu har man börjat fundera på ödet, vad var meningen men allt detta? alla dessa tester?! Hur mycket prövningar ska man få utstå? Känner mej väldigt ensam i alla motgångar som är och har varit.
Ja min sambo han e verkligen underbar, är såå glad att just jag får dela så mycket med honom!
Jag har verkligen klippt banden, enda jag har kontakt med i "familjen" är mina syskon! Och det nöjer jag med med! mår mycket bättre tyvärr får man väl säga men ja har gjort mitt val och insett att dom banden aldrig går o lappa ihop ändå. Kanske ytligt men aldrig så det känns helt bra...
Ja det här med folk som får en o mår bra, just nu har man väl verkligen insett vilka vänner som finns o inte finns när det väl gäller, det får en ju o funderar ganska kraftigt på vem som får en o må bra och inte. Tråkigt men sant. Ett sms, ett samtal är väl inte så svårt. Men alla e vi ju olika men ändå...
är lite fundersam på vem du är, vet ja vem du är?
Ja min familj kommer alltid först <3
Skicka en kommentar