allt känns så hopplöst...

Mycket har hänt sen sist men ändå står tiden stilla, eller ja iaf för mej. Ringde gyn mottagningen för ja kan säga att ja börjar känna mej liite pressad inför att börja jobba den 1:a maj. Jag är fortfarande full av frågor. Frågor som ja fick hjälp med av gyn, eller ja kan man kalla det för hjälp? Hon ja pratade med först va super trevlig och tyckte de va konstigt att ja va så full av frågor, att ja inte fått hjälp med kurator mm. Har heller inte fått mina journaler, så hon försökte hjälpa mej lite. Hjälp? ja kallar det nog mer förvirra mej. Fick veta att det som satt på min äggledare va ca 4cm stort hmm 4cm? då skulle ja alltså vart i vecka 11? men enligt mens vecka 6? vad var det dom tog bort? enligt journalerna så tog dom bara bort höger äggledare WHAT? läkaren som skrev ut mej och skrev min sjukskrivning sa äggstock och äggledare... Hon tyckte detta var jätte konstigt så hon bad en av läkarna som ja träffat ringa upp mej. Dimetrus?! stavning?! ringde iaf upp mej, tyckte det var konstogt att ja hade så många frågor. Han hävdade att han träffat mej efetr operationen och berättat att jag har höger äggstock kvar, jag hävdar att han har fel. Ja säger även att han kollega sagt att dom tatt bort allt på höger sida, då säger idioten att det inte heller stämmer att det var han som hälsade på mej och berättade GAHHH ja blir tokig. Har ja minnesluckor eller va fan händer? Om nu dimetrus träffade mej samma dag ja åkte hem, varför skrev då en ahmed sjukskrivningen? tor ni ja känner mej tryggare och har lättare o gå vidare nu? Nu är man ju bara mer fundersam över vad man har kvar där inne och inte. Men va fan spelar det för roll, här bli ju inga fler barn ändå.

JAG KÄNNER MEJ ARG,LEDSEN,BITTER,OSÄKER,ÅNGESTFULL,SÅRAD,FÖRNEDRAD,LURAD,BLOTTAD UCH FINNS MÅNGA ORD PÅ ALLT JA KÄNNER JUST NU....

Så eftersom ja känner att ja inte kan lita på dom i borås så har ja ringt min vårdcentral nu, för jag behöver hjälp, hjälp o bearbeta. Alltså inget menat mot alla runt omkring nu MEN detta är ingen skit sak, detta är inget man glömmer eller stoppar under ett lock, är såå fruktansvärt besviken på en del människor i mitt liv just nu som inte ens kan lyfta telefonen eller skicka ett sms o fråga hur man mår... Eller bara dyka upp så man får ett bryt i tankarna. Såå fruktansvärt ledsen känner ja mej över detta...

Tanken kring ett liv utan fler barn har väl börjat landa, jag har väl inget annat val än o bara acceptera även om ja tycker att valet som blev är egoistiskt...

Träning och operation, känns som bortblåst jag har ju redan valt bort det... Vem bryr sig om en äcklig jävla mage nu?

Ja sen är det väl så att när det händer nått så kommer det 1000 saker till.

Jobb: hon ja jobbar åt ska byta bolag får ja jobba kvar? sist in lixom?! och sjukskriven...
Peter ska börja jobba natt- positivt för ekonomin men för oss?
Izak: skolan- Orkar jag? möte nästa vecka
Farmor: Fick sms o otrevligt samtal här i kväll. Hon ska flytta till Surahammar

Alltså helt ärligt, är man frisk om man flyttar en halv dement människa 40 mil för hon vill hem? hallå eller alla gamla o dementa vill ju hem :/ jaja jag och systar ska tillbringa sisat dgaen med henne nu nästa vecka för det kommer bli sista gången iaf jag träffar henne. Tro mej släkten är värst och hittar du en värre släkt än min så hojjta till så man har nån o prata med....

Sitter här nu o skriver för tankarna bara surrar i huvvet, ja kan inte sova. Det kryper i kroppen på mej... Och jag ahr ont med för den delen... Typ ägglossning eller nått, läkning där inne kanske men fan det gör ont i dag... Känner mej mycket upprörd över både sms o samtal i från min så kallade farbror. och faster med för den delen...
Vart i Ullarde med Elin idag, mysigt o träffas, blir ju inte så ofta men man får väl vara glad för det lilla... Blev billigt på G-kås i dag! Handlade inget onödigt faktiskt...
Izak har fått en ny cykel idag, tror ni ha e stolt. Disco för honom i morogn och kalas på lördag! Kul!
Jag ska på möte med soc i morgon sen är det dax för liten o komma o hälsa på över helgen! Ska bli skönt med en liten frisk fläkt i hemmet som sprider glädje och får en på andra tankar!


Hade en disskusion med peter nu när vi skulle sova...

Är det så att det är ja som sätter mej själv i alla sitsar ja hamnar i? är det mej det är fel på? helt ärligt så börjar ja faktiskt undra... Vad kan ja göra för att slippa alla dessa jävla problem? hjälp mej, nån som kan? nån som har svaret? VAD GÖR JAG FÖR FEL?

VAD KOMMER HÄRNÄST? sen börjar hjärnan spinna vidare på värre saker än de som hänt nu...

och fyy vilka hemska tankar som kommer upp, jag klara nog inte så mycket mer hemska saker i livet än de som redan vart....


Trodde jag skulle kunna skriva idag att det är första dagen utan tårar men näää, ja har gråtit i dag med. Kommer nog deppa ihop totalt snart om livet fortsätter utsätta mej för allt detta.

overklig verklighet.

2 viljor, 2 val hur kommer man fram till en lösning?
Jag känner mej så illa till mods, jag var så inställd på vad som skulle bli, jag var så omställd efter dessa 3 veckor med tårar att ställa in min dröm för att bli mamma igen. Nu står jag tomhet med ovetskapen om jag kan få barn igen, vad som gjorde att dom plockade bort så mycket av mej... Och ytterligare veckor av tårar....
En karl i huset som absolut inte vill ha fler barn, dö läge... Jag förstår inte hur ja ska hitta rätt väg ur denna röra. Hur jag ska komma över att önskan o längtan fanns och fortfarande finns, nu känner jag ju bara saknad. Tårar, tomhet och ovisshet...

Vi va ju så nära, vi hade tatt beslutet men nu är allt så annorlunda, bortblåst och framtiden så oviss fast den var så glas klar...

Lever i en overklig verklighet...

Hold me in your arms and nerver let me go....

I går var en "bra" dag, dagen dessförinnan med. Att hålla mask går bra men sen brister det, herregud hur ska ja komma över detta? Tårarna tar ju aldrig slut, känslan av sorg och förtvivlan när ska den släppa. Känner mej stressad, hur ska ja kunna bearbeta detta på 2 veckor när ja inte fått svar på mina frågor än? Väntar på mina journaler... känner mej så fruktansvärt ledsen...




Och mitt i allt detta så pratar ja med sonens lärare i morses, berättar för henne hur besiken man är över vad som hänt eller ja enligt mej inte hänt sen vi hade det där mötet. Att jag var ledsen, besviken och rasnade på spec pedagog och rektor och att ja tröttnat på o tjata. Va händer här i ef då? Jo då ringer specialpedagogen upp o säger att hon pratat med izaks lärare som sagt att ja e upprörd. Får frågan varför? åhh herregud jag har vart såå rasande här hemma så ni anar inte. Få¨r också frågan om ja kan se nått förändring nått bra sen vi ahde mötet?! hur FAN ska ja kunna se det när ja inte får/fått den info ja var tydlig med att ja ville ha på mötet? Så fort det händer nått, dåligt eller bra så ville ja att dom skulle kontakta mej har jag hört nått?! aaa ett litet mail från spec pedagogen rektorn har aj själv fått jagat. Men är man specialpedagog så vänder man allt MOT föräldern som den säger och vips så hamnar ja i underläge och hon får det o låta som ja e dum.... Ne fy fan alltså, och till råga på allt så har hon fått reda på vad som hänt mej o draar upp det med. Du mår väl inte heller så bra nu så det smittar ju av sig på Izak. Myy good tror ni man bli VANSINNIG...

HUR JÄVLA MYCKET SKA MAN ORKA?! Så nu mitt i allt ska jag dra till med ett jävla liv ska ni veta, jag ska ringa barnteamet, be dom komma hit för stöd... Kolla upp vad skolan har för skyldigheter, vad jag har för rättigheter. JAG GER MEJ ALDRIG... NU ÄR JAG FÖRBANNAD OCH TRO MEJ RÄTT SKA VARA RÄTT. JAG HAR SVART PÅ VITT ATT ALLT SKA FÖREBYGGAS I IZAKS FALL, OCH KAN NI INTE STÅ UPP FÖR DET TROTS ETT STORT MÖTE I BORÅS MED ETT BARNTEAM DÅ FÅR VI BÖRJA OM FRÅN BÖRJAN....

Deprimerad, förbannad, besviken, ledsen japp kan det bli bättre?! fy fan om man bara kunde få vara nån gång...

jag tror mitt hjärta blöder...

jag har sagt hela veckan att det kanske är bäst o inte veta, men ja måste få veta. Jag kan inte gå vidare annars. Ringde gyn i går för o få svar på en del frågor bla be om mina journaler. Då måste man tydligen skicka in en begäran på kopior av sina jornaler med namn underskrift hmm skumt då alla är folkbokförda på en adress, ja menar va kan bli fel om dom skickar hem ?! men ja gjorde väl som dom sa. Fick en del info via telefon typ operationen tog 67 min inte såå mycket till hjälp på mina frågor men men. Hoppas få dom snart iaf. I dag blöder jag och jag blöder inte nådigt, fy va hemskt detta är. Tänk om kroppen kunde läka så själen kunde få göra det med. Har även vart nere o bytt plåster, fick reda på att dom 3 små va sydda inifrån och limmade. Det under naveln va lite större så det hade dom lagt ett litet tryck på, va blå ja va under plåstret, blå o gul =(
Va o lämnade Izak i skolan innan detta, såå skönt o komma ut, tänka på nått annat o bara andas frisk o ny luft. Här hemma får ja inte ro till nåt, knappt ro o sova. Tankarna bara flyger omkring. Jag känner mej riktigt jävla deppig... Fick mina papper på sjukskrivningen, vilket också bringade frågetecken. Nån som kan förklara? Ska iaf börja jobba den 1 Maj. Allt känns fortfarande som en mardröm, ja kan knappt dela mina känslor. Jo här kan ja det för här ser ingen att man gråter samtidigt som man pratar. Det är så jävla jobbigt, så jävla jobbigt o bita ihop för mej själv. Jag vill bara skrika, slå nån jag känner mej så frustrerad, så arg, så ledsen, så ensam. Mitt hjärta blöder, jag blöder hur fan ska man läka allt detta när man har svårt o förstå va som hänt?

vi hade gjort ett val, livet valde nått annat men för oss o ta ett beslut var fan det jobbigaste ja gjort och så blir det så här. Jag är märkt för livet, kommer alltid finnes minnen kvar av detta.... usch det gör så jävla ont....

bild från i Onsdags, här ser man att jag fortfarande har luft kvar i buken efter operationen...

Torsdag luften har lagt sig, men såren vätskar sig...
Även reaktioner på plåstrena, det kliar....

Frågetecknet kring detta är runta 2, minst tre positioner? 0009? ja fattar inte?!

Nu ska ja o Alizza mysa oss ner i soffan tänkte jag! Ha en bra dag!

En enda önskan, ge mej ro (tanke rens)

Det enda jag önskar är att livets alla prövningar kan vara slut nu, jag vet inte om man bara är inrutad eller tycker synd om sig själv men ja känner då ingen som får vara med om så mycket som vi. Varför just vi? jag önskar mej sinnes ro, en ro i själen, önskar mej trygghet, jag har alltid haft problem, har ja inte haft de själv så har jag änduså fått ta på mej andras problem. Jag är trött min själ är trött. Jag har nog aldrig känt mej så liten o så ynklig som jag gör nu.
Den trötthet som trycker på mej är enorm, den ångest jag känner har ja aldrig känt förut, den tomhet ja känner är helt ny, jag trodde jag gått igenom tillräkligt i mitt lilla liv men nä livet bara fortsätter o ge mej o min familj prövningar. Jag behöver inte bli starkare, jag kommer nog inte heller bli starkare för jag e så djupt nere just nu. Nu ska ja hitta vägen upp, hitta lyckan i det man har, inte hitta saknad i det man förlorat MEN HUR JÄVLA LÄTT ÄR DET DÅ? ALLT ÄR SÅ ORÄTTVIST, SÅ FRUKTANSVÄRT. JAG BARA GRÅTER. Det har redan gått 3 dagar men helt ärligt jag ser såren, jag vet att ja kommer få ärr men jag har nog inte fattat, kommer jag nån gång fatta? allt gick ju så fort... Jag vet inte ens hur många veckor jag burit dej... När läkarn sa att dom tagit bort allt, var det som nån satte en mask på mej. Jag hade inget o säga. Jag fick inte fram en enda fråga...
Dagarna går bra, men när frågan kommer hur jag mår, det är då det brister. Även om det inte syns på utsidan så blöder jag på insidan. Jag skriker inombords, torkar mina tårar försöker blicka framåt.. Älskade ungar tur man har er, 2 solar som skiner upp när mamma e på botten!
En sambo som finns, masserar gör allt för man ska må bra, tack för du finns underbara du!

Fick 2 jätte fina gåvor av vännen Michaela! Ett ljus för energi och ljus i mörkret som är,och barnen fick ett stort påskägg med godis och en lapp där hon ska ta med barnen på äventyr en dag <3 underbara du, det betyder så mycket!

Fick även från barnens dagmamma en fin blomma och en skön salva o massera bort de onda med!

Era tankar betyder mycket just nu!

Valet blev inte mitt iaf...

kom hem för ett par timmar sedan, smärtan både på in och utsida är hemsk. Jag skrev för ett tag sen att jag hade ett val att göra, jag hade gjort ett val. Men livet valde en annan vändning åt oss. Mitt uppe i allt som vart med bilar och viktkamp fick ja reda på för ett tag sen att jag var med barn. Kan säga att det kom som en chock för oss här hemma, har även haft ont o blödningar så vi har ju inte riktigt vetat. Och i dagens läge får man ju inte komma in i onödan som dom kallar det. I vilket fall så hade vi väl bestämt oss för att behålla barnet, jag skulle aldrig klara av en abort och dessutom inte pga att jag skulle få en bukplastik. Dom ärren hade inte gett mej nån lycka alls. Jag hade valt o lägga min dröm på hyllan för att åter bli mamma igen! Vakmade natten till igår med otroliga magsmärtor, som om ja skulle föda. Tog alvedon och gick o la mej. Samma på Måndag morgon ont, illamående och stårlande smärta ner i höger ben. Även en stark smärta runt om kring svanken. Yr, matt o kallsvettig insåg ja att jag behövde kolla upp detta. Ringde 117 dom bad mej ringa ambulans, ne sa jag de kan ja inte jag ska lämna sonen i skolan mm. Ringde hem peter och sen bar det av. Akuten och gyn. Jo men visst barnet låg utanför livmodern på höger äggledare. 2 läkare kollade för säkerhetens skull och vips så var man inlag och skulle akut opereras. UTOMKVEDSHAVANDESKAP. Ångesten och sorgen ja kände har ja inga ord för, peter fick åka hem pga barnen. Och han fick inte heller vara med vid varken sövning eller uppvak så då var det bättre han stannade hemma. Operation kl 15 färdig kl 17 kom upp på rummet halv 10. Såå trött o såå ont, kände mej såå jävla tom så orde räcker inte till. Toa besök va svårt spydde som en kalv, hela världen bara snurrade. Allt var verkligen kaos i mitt huvud. Kände mej så liten o så ensam. Delade rum med en tant som snarkade som en tok. Jag kunde somna kl 05 o sov till ca 07:30 sen kom smärtan i axlar och under revbenen. Har tydligen legat tippad med all tyngd på axlarna o det känns vill ja lova. Ronden kom in vid 9 tiden. Dom hade plockat bort höger äggledare, höger äggstock, barnet + gjort en skrapning. Inte konstigt man känner sej tom. Och det värsta va att man hade tagit ett så stort beslut så blir det så här. Hur fan ska ja klättra upp ur denna gropen nu då? känner mej så ledsen. Känner mej tom. Tänker hela tiden varför? nu ville jag ju ha dej lilla älskade du, men då gick det fel varför?! jag har inga ord som kan beskriva den sorg och den saknad jag känner. Undrar bara när våran familj ska få sinnesro, varför händer allt oss?
och vad händer nu? framtid? beslut? oro, ångest vilket jävla mega träsk man är i nu... känner mej inte stor, känner mej hjälplös och tom, tom på ord, tom på luft....

saknad och tomhet är 2 ord som känns rätt just nu. Ångest tillhör väl med den gruppen,
FAN JA SKULLE JU BLITT MAMMA IGEN VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?

Piggelin!

Vaknade i morse med känslan: wow inatt har ja nog sovit för ja känner mej pigg =)
Iofs inte lika pigg som dom 2 huliganer som lekte att den ena var hund och den andra var ledare.
Men ja måste säga att jag tycker det är super kul att dom faktiskt leker!
Ett stort framsteg här hemma! Just nu så håller vi på o planera vad sommaren ska inehålla, då menar jag underhåll av huset! Som det ser ut just nu så ska vi byta 4 fönster och 2 altandörrar, vi planerar även för att bygga om inomhus! Flytta vårat sovrum till tv-rummet o tvärtom, bygga in garderob och få ett litet kryp in i samma rum! Får se om de blir nått av dom planerna! Blir ju en ganska stor kostnad så jaa vi funderar som sagt! Men prisa skatteåterbäringen detta år =) Jisses va pengar ja fick tillbaka så möjligheterna till o göra som vi vill dom finns ju! till viss del iaf =) I dag ska ja hämta Liten, fika hos Emmah innan de sen ska ja ner till syster yster o kabben en liten stund tänkte jag! Funderar även på en lite tripp till Farmor men ja vi får la se va tiden räcker till, alltid så när man väl har en stund över är man helt slut =(
Skulle även behöva skruva bort en bräda på huset som gör att vi inte kommer in på vinden... Har ringt Nomor som ska komma hit o kolla efter skadedjur och spruta runt huset. Har haft myrinvasion =/ fy fan för dom äckliga djur blä....

ja men det finns en hel del o göra haha! Dax o kicka igång dagen med en mysfrukost med barnen! Peter sover än, hans tur o få sovmorgon idag!

Have a nice day <3

Ca 1 månad sen...

ca 1 månad var ja borta från bloggandet, och på en månad har det hänt en hel del... Jag har tagit avstånd från personer som bara sugit energi, och fått mej o må mer dåligt än bra, Och vet ni va? Jag har verkligen insett att dom stadigaste axlar och ben som finns är mina egna och min sambos! För jag mår bäst såhär! Izak har efter nästa 8 års jobbig förkylning och en hel del massa svårigheter tagit bort sina polyper! Vilket skulle vart en enkel operation men blev ganska avancerad för körtlarna va så stora så Izak började blöda ganska så kraftigt. Så nu samlar jag journaler och ork för att göra en anmälan till socialestyrelsen. Min son har gått igenom alldelses för mycket... Mer om detta längre fram! Jag jobbar o sliter! Trivs jätte bra på jobbet! Skönt nu med när det börjar bli ljust då jag har 7 mil enkel resa till jobbet ;) Vi har en ny bil! Blev en Toyota verso 7 sits diesel =) sjukt nöjda med en RIKTIG bil igen! Allt precis allt hade ordnat sig! Sen hände det som inte fanns med på kartan i våran värld, vet inte om man ska skratta eller om man ska gråta men har insett att allt har en mening. Kommer berätta mer om detta lite längre fram när ja känner mej redo.

Som sagt, det har hänt en hel del! Nu ska ja börja med lunchen! Älsk o barn kommer nog snart hem o hungriga!


Livet tar dom vändningar vi väljer att göra, ja och precis de valet av vändning i livet står jag inför nu...