Allt började då jag åkte till Nässjö för att ta mitt körkort! Var borta 2 hela veckor och då tyckte mammas bebis Zlatan att han kunde vara ute o leta efter mej. Hittade då ett ställe där dom hade mat ute till sin katt, ett ställe där man fick komma in, blev klappad och oj tom plockade dom färstingar på honom. När jag väl var hemma och klar med körkortet var det där stället fortfarande intressant, måste tillägga att Zlatan hade halsband under hela tiden. Men nu när jag fått reda på vart min katt var och pratat med den berörde så var det inte så kul längre o mata och klappa denna katt. Nu började denna personen ringa barnens dagmamma så fort min katt visade sig på gatan. Sista gången under denna perioden som han ringde var han arg, så när ja skulle hämta Izak sa dagmamman till mej att hämta Zlatan för han hade ringt och var väldigt arg och irriterad. Tog bilen upp på gatan, ser Zlatan utanför deras kliver ur bilen för att hämta min katt, då rusar en ursinnig gubbe ut och skriker att ja skiter i mina djur, ger dom ingen mat (han är ju så hungrig) och blaha blaha i vilket fall som helst slutar det med att jag blev så ledsen och så arg så ja kastar in zlatan i bilen där stackars Izak sitter och ser livrädd ut åker hem. Peter fattade ingenting så upprörd som ja var men ja berättade allt, då blev han med förbannad. Han tog bilen upp och frågade va fasen han höll på med, gubben skrek och spottade efter peter. Detta var 3 år sen... Denna gången höll vi Zlatan inne i ca 2 veckor... Nu i somras så började allt igen, lr ja det började märkas att han var borta flera dagar/nätter i rad. Nu hade gubben börjat bära hem Zlatan o stänga in honom på våran altan. Som att det hjälper när han får mat och dom klappar honom?! Ne efter många vändor upp på deras gata fick ja nog och bad honom spruta vatten på han så fort dom såg katten, inte klappa honom utan låta honom vara för det är lixom min att. Men ne de kunde han ju minnsann inte göra, för han är ju en sån djurvän. Insåg att det är ingen ide att diskutera detta mer. Så jag skrev ett brev till alla grannar på samma gata där jag bad dom skrämma iväg honom så fort dom såg honom och dett funkade ett bra tag. Men åter igen så började vi märka att zlatan var borta flera dagar/nätter och i söndags så brakade helvetet loss. Gubbjävlen kommer med min katt under armen (som ja bett han att inte göra) och i andra handen hade han zlatas halsband som vi saknat i 2 veckor... Nu hette det att jag missköter min katt och att han har skabb och måste till vetrinären. Jag vart nu mkt irriterad och frågade vad han höll på med. Min katt har INTE skabb för han har fått skabb spruta så det är skit snack. Men iaf så kunde han inte prata normalt och började bli otrevlig och det hela slutade med att han kstade zlatan i marken och säger att jag ska passa mej jävligt noga och hålla reda på min katt för ser han kattjäveln igen så ska han minsann slå ihjäl den. Detta sa han framför mina barn, hur tror ni ett barn på 6,5 år reagerar?
DETTA ÄR ANLEDNINGEN TILL ATT VI VALT ATT GÖRA SOM VI GÖR
Och eftersom bråket handlar om Zlatan så är det mest akut och vi kommer låta honom somna in.
Trasig men lycklig ändå
- Emma
- Ett trasigt barn, en ung och stolt mamma som är född 87! 4 graviditeter varav en visade sig vara en x graviditet april 2012 =(, 2 barn födda 04 och 09 och nu väntar vi en liten igen beräknad till april 2013. Jag är en ärlig människa, en vän med stort hjärta, en ung kvinna som försöker vända allt ont och jobbigt som varit till lycka och visdom! En blogg om mej mitt liv, mina underbara barn, min vardag med och utan motgångar, lycka o sorg vartannat....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Men käre nån.. Finner inte ord.. Blir så förbannad när folk som faktiskt märker sina katter ska råka ut för sånt här *suck*
*Styrkekramar*
Tack!
Skicka en kommentar