Gröna stråket 7

Att kliva in genom dom dörrarna, har nog inga ord för hur stort det var för mej.
Såå nervös, rädd, förväntansfull ja det fanns många känslor i bagaget.
Efter anmälan i kassan och en gnutta väntan så kommer en dam o ropar mitt namn, jag fick en röd plastmapp i handen och hon bad mej följa den gröna linjen ut genom glasdörrarna så skulle det finnas en fotograf där inne som skulle ta kort på min mage. Kan säga att detta kom som en chock, blev helt ställd men jaja tänkte jag jag får väl visa den igen då. Men när ja väl ringt på klockan och en kille kom ut ur en dörr för att sedan visa mej in på det rum ja skulle till så blev allt helt annorlunda. En foto studio, där jag skulle ta av mej alla plagg ALLA för att sedan bli fotograferad från hakan till knäna. Jag höll på att bryta ihop totalt, då erbjöd han mej en kvinnlig fotograf vilket kändes lite lättare. Kan säga att den ångesten, den förnedrande känslan av att stå så vill jag ALDRIG uppleva igen. Och att se bilderna gjorde ju inte att ja mådde bättre. Kom en del tårar, men ja bet ihop. Efter detta oväntade foto uppdrag så var det ut i väntrummet igen. Ännu en liten stund av väntan sen kom en dam och visade mej till rum nr 3. Där satt vi o väntade en stund, herregud vad mycket jag hann tänka på, kändes som en evighet. Men till slut så kom kirurgen och kvinnan in igen. Jag fick berätta hur jag upplevde min situation, vad som var jobbigt mm. På nått sätt så kände jag mej fortfarande naken och sårbar. Sen kom vi till punkten vikt, fick frågan är du nöjd med dej själv? din vikt? ne men de kunde ja la inte säga rakt ut lr?! efter det så skulle dom mäta hur många cm min mage hängde, JAG VAR EN KANDIDAT ENLIGT DERAS RIKTLINJER =) men dom ville att ja skulle gå ner ett par kg fick en lapp med 68-69 kg och ett namn och ett telefon nummer! När du är där och stannat där i vikt i ca 3 månader så ringer du mej så skriver vi upp dej i kön för din bukplastik operation...

HERREGUD JAG SKA GÅ NER 6 KG STANNA DÄR I 3 MÅNADER SEN FÅR JAG EN OPERATION

Drömmen jag haft ett tag nu har gått i uppfyllelse, jag har ett mål, jag har nått att se fram emot =)

Tror helt ärligt inte jag har förstått detta än men en sak är säker, här ska kilona rasa =)

Tack Älskling för du är du, utan dej hade detta aldrig vart möjligt!

Och på hemvägen så höll ja på o svimma av, peter körde till ett ställe som ja velat åka till många gånger med ett syfte, men vi har nte vart överens om detta men nu så =)

Kram//Lyckliga lilla jag iaf i denna stund =)