nu är jag såå jävla förbannad så det finns inte

Farmor, ja henne skrev ja om igår senast. Och i går så hade det hänt en olycka. Antingen så har hon glidit eller ramlat ur sin rullstol och brutit sitt knä. Och jag får reda på det idag, av min kusin. Min kusin vars pappa vart min fosterpappa, han o hans fru och mina kusiner har vart min fosterfamilj. Som en del av er vet så var min barndom/ungdom inte lätt och jag har bott hos jourfamilj, fosterfamilj, ungdomsboende och behandlingshem. Har vart på resande fot sen jag var 12 år i stort sett. Som ja sa i tidigare inlägg så var Farmor den enda riktiga trygghet ja hade! Det var henne jag ville bo hos, då hyrde hon ovanvåningen av min farbrors hus. Han tyckte ju att det var bättre att ja bodde hos dom då, för då hade jag ju änduså farmor nära. Ja men visst okej och så blev det. Innan papprena skrev så var allt verkligen jätte bra! Jag trivdes faktiskt! Kände mej hemma. Men sen när papprena var skriva så vet ja inte va som hände. Jag fick skit för precis allt som hände, kommer ihåg en gång specillet då jag belv beskylld för att ha målat hjärtan på ett skrivodrs underlägg (ingen av deras barn kunde göra hjärtan) så det måste vart jag. Skäll fick jag sen frågade jag min kusin och mycket riktigt så var det inte bara jag som kunde göra hjärtan. Tror ni ja fick nån ursäkt? Lr när ja blev lovad en mobil telefon, eller när jag blev sparkad och beskylld för o ljuga på ett bröllop? ojojojoj mycket som kommer upp till ytan som ingen vet. Eller när du stog o grät och gav mej en ros för du behandlat mej så illa? kommer ni ihåg, fattar ni va ni förstorde mej. Eller när du fick cp ryck mitt i natta och kommer in sliter av mej täcket och skäller på mej? 13 år precis fått bröst ja det var pinsamt kanske därför man har men o visa sej utan kläder idag? finns så mycket sjukt som sitter som djupa revor inom mej, änduså kramar jag er när jag ser er. Håller upp en fasad. När jag flyttade köpte ni nya datorer och byggde altan med inbyggd pool. Shit va ni måste ha tjänat pengar på ett kluvet barn som ni klöv ytterligare. Tur jag hade min bästa vän Elin då, du vet vad jag fick gå igenom och hur jag verkligen mådde, du fanns där.
Ja och har man vart fosterbarn så önskar man ju iaf att man blir sedd, eller iaf inte bortglömd.
Men när en sån här sak händer med min älskade farmor och ni vuxna människor inte ens kan lyfta telefonen och berätta så undrar jag... Ni har inte ens hört av er på min födelsedag, när ja fick min son, på julafton nä ingenting...

MEN VET NI VA? JAG KLARAR MEJ OCH DET HAR JAG ALLTID GJORT.

Nu har jag lättat mitt hjärta, nu har jag fått ur mej massa som ja bärt på såå många år, men detta var givetvis inte allt men jag är såå trött på o bli undanskyffad.

DET ÄR MIN,MALINS OCH FRIDAS FARMOR MED...
DET ÄR PAPPAS MAMMA MED, NÄ NU HAR JAG SAGT MITT...