mobbning

jag har blitt mobbad, slagen mm i skolan, jag har mobbat psykiskt själv och jag mår än idag skit för detta. Men mest mår jag dåligt för att jag själv kunde mobba någon när jag själv visste hur det kändes. Har inga ursäkter för detta, men ni som blev drabbade av min elaka chargång förlåt men jag jag var inte så stor o tuff som ja verkade, jag ville bara bli sedd ='(

och vad händer idag? jo jag får ett brev om att min son, MIN SON utövar karate i skolan och att ett barn mår jätte dåligt över detta, han vill inte ens gå till skolan. Helt ärligt så har jag nog aldrig mått såhär jävla dåligt som jag gör nu, känner mej så jävla värdelös som mamma, otillräcklig är såå jävla arg på den sk pappan som bara lämnade sin son och sket i allt som hade med honom att göra. Fattar du nu vad du har gjort? okej ja ska inte skylla allt på dej men fan va allt hade vart så mycket enklare om Izak hade haft en pappa, fast jag är så jävla glad att han kallar peter för sin pappa idag för den fadersfiguren peter är kan du aldrig komma i närheten av JAG HATAR DEJ. Jag har kämpat o jag har kämpat med fan allt, jag har gjort allt jag kunnat, själv, med peter vid min sida peter har vart peter fram tills för ca 2 månader sen då efter över 4 år ihop så började han kalla peter för pappa =), han har ju väntat o pratat om sin sk pappa som inte hört av sej. Och vad händer nu jo Izak börjar slåss snälla nån vad har jag gjort för fel? nån?

Känner mej så värdelös som mamma så jag vet inte vad jag ska göra, vart ja ska göra av min ilska antagligen så är det väl det lättaste att skylla på den biologiska pappan som inte finns med i bilden för att han nån att lägga skulden på, fel eller inte vad vet jag? jo jag hatar dej det vet jag.

Nu är ju frågan HUR MÅR MIN SON?

SUCK... HUR MYCKET SKA MAN ORKA? BARA GRÅTER KAN INTE ANNAT GÖRA...